Man kan säga man ha många vänner men hur många är VERKLIGA vänner?? Dom som finns där när något händer, dom som inte hugger en i ryggen, inte ljuger för en, dom som inte säger en massa bara för att de ska se snyggt ut (låta bra) utan som faktiskt mena det....
Det verkar gå en trend nu och gjort det några år, man säger saker som....
"det är bara att ringa om du vill prata"
"säg till om du vill hitta på något"
"jag finns alltid där för dig"
"kommer aldrig säga det vidare"
Det är mer och mer vanligt att man säger dom fraserna men man mena faktiskt inte det, för när man äntligen sträcker ut en hand och ber om hjälp nä men då hör man 100 olika typer av bortförklaringar varför dom inte kan. Vist vissa saker kan jag gå på, mena man ha familj man är uppbokad men när detta händer om å om å om igen....då är det HIMLA genomskinligt att de är bara lögner för att slippa bort från de man själv sagt....
Jag är sån att säger jag dessa fraser MENAR jag dom och jag ställer upp helhjärtat för den personen, börja respekt, ärlighet, vänskap att dö ut ??? Nu finns internet så man behöver inte längre verkliga vänner ???
Jag är sån att säger jag dessa fraser MENAR jag dom och jag ställer upp helhjärtat för den personen, börja respekt, ärlighet, vänskap att dö ut ??? Nu finns internet så man behöver inte längre verkliga vänner ???
Har vänner som snacka en massa, lovar en hög med saker men när det kommer till kritan kan dom inte hålla en enda av dom. Bara för det ska låta så bra, att dom ska skina igenom som en JÄTTE bra vän men i själva verket inte är det. Jag ha en fras jag ofta använder och försöker lära min son också.....
"Va mot andra som du vill andra ska va mot dig"
Så med andra ord ska jag börja behandla dom lika dant? Bara att mitt samvete säger ifrån där....för där kommer ett annat ordcitat in....
"Bara för att en hoppa över en klippa behöver inte du göra det"
Men gudarna ska veta de skulle kännas bra om man någon gång kunde göra samma sak mot dom, kanske dom kunde lära sig att man behandla inte folk hur som helst, speciellt inte vänner. Eller ja sådana man kalla vänner och det ha fått mig att tänka på vilka man verkligen ha som vänner...äkta vänner!?!?!?
Jag kan inte va den enda som ha reagerat på detta, är det kanske något man märker när man blir äldre. Att många " talk the talk but dont walk the walk" ? Är himla tacksam för mina äkta vänner, tror det är dom som ha fått upp ögonen på en att de är sjukt många som bara utnyttja en...finns där så länge dom vill.
Har hellre bara några riktigt nära vänner som man vet står där dag som natt, än hur lågt man må sjunka. Än en massa falska som bara hugger en i ryggen om och om igen, vänner räknas inte i mängd dom räknas i tyngd!
Det blir inte bättre av att jag ha så sjukt svårt att lite på folk, svårt att fråga om hjälp...räcka ut den handen. Jag ha FÅÅÅÅÅ jag kan göra det med, men dom som ha mitt förtroende kan jag fråga för jag vet dom dömer mig inte. Dom hjälper utan att ifråga sätta varför, dom vet att fråga jag finns en anledning och när jag är redo att säga varför så kommer jag säga det...
Vissa bryr man sig om mer än andra.....hoppas DU vet vart jag står ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar