Mat och Bak

Mat och Bak

lördag 30 september 2017

Barnfri helg...


... än hur mycket jag älska min son så när min helg kommer som jag inte har honom sträcker jag ut mig på soffan, viftar med tårna och andas lite extra långsamt och bara njuter =)
Men än fast det är skönt att va själv så sakna jag min son bara minuter efter Pelle far iväg med honom, han är en del av mig och min första reaktion är verkligen djupa andetag in så klickar de till.....faan va jag sakna han.....



Men jag vet han ha de bra, Pelle är en jätte bra pappa och jag litar fullt ut på han så jag vet min son ha de jätte bra. Så med gott samvete kan jag njuta av att va själv, ta hand om mig, bara fokusera på vad jag vill göra, fixa min skalle och andas lite extra.

De är jätte nyttigt att få va själv och få känna att faaaaaan jag är faktiskt mer än bara Leos mamma, jag är min egen person jag ha egna behov. Så när folk oftast nu fråga....

"va ska du göra i helgen?"

.... och jag är barnfri så äre helt tomt i min skalle. Jag ha iiiiingen aning va jag ska göra, jag ha inga planer, jag vill ha den helgen helt fri till att göra vad jag känner för juh den sekunden, just den minuten jag kommer på ...faan kanske man skulle sett en film, spelat lite wow, bakat lite, pyssla, fixat lite jul tjaffs...vad som helst som faller mig in =)
De är en rätt ny känsla för mig vilket gör jag ofta går runt runt runt runt i min lägenhet för hjärnan vet inte vad den ska göra tills jag känner något. Jag måste få den där känsla....ja men faan nu gör vi de här!!! Den känslan väntar jag på innan jag verkligen kan slå slag i det hela =)

Idag ha jag bestämt, det blir att plocka bort massa Leo leksaker, laga lite av hans leksaker, laga en bh, se nån film, spela lite småspel, kolla upp julklappar till Leo, pyssla lite....många saker som jag inte hinner med på veckan å de känns bra, de lättar mycket från mitt hjärta när jag få göra dom där små sakerna som sitter och stör mig hela tiden. Min agenda för helgen, få småskit bortgjorda och BARA MÅ BRA!!! =)


torsdag 28 september 2017

Härligt barnslig....

... ja en del av min barnslighet ha inte försvunnit kan jag lova. Den veckan jag ha Leo dyker alltid min barnsliga sida upp och de blir bra mycket bus mellan varandra så till och med Leo brister ut...

MAMMA GE DIG! 
....hahahaha, kan inte rå för de är bara så kul ibland att komma ned till hans nivå. Igår va en sån dag, efter dagis vart de både bus med lego där vi byggde en massa torn...
 (lånad bild)
..som vi sedan rev och varje gång han kom upp till en viss nivå putta jag ned tornet och han blev vansinnig men du ska se han gjorde exakt samma sak med mitt torn =) Jag blir så där....

"gör du gör jag"

Va äre man bruka säga, öga för öga....torn för torn =)
Som när vi leker kurragömma och han blir såååååå sur för mamma ha alltid nån plats han inte hitta mig på. Jag ha nämligen vissa ställen han inte verka komma ihåg att jag gömmer mig på och han få söka hur mycke han vill han hittar mig inte. Å då ge jag ifrån mig ett ljud så han lättare ska hitta mig men jag märker på han, han blir bara argare och argare (ha jag nämnt han ha mitt temperament, fast de säger jag inte högt =) Sedan när han hittar en stampar han med fötterna i marken och talar om med bestämd röst att NU RÄKNAR DU!!! =)

Leo ger mig verkligen både skratt och tårar och frustration men de ä väl därför man ha barn, man få uppleva allt på en och samma gång....tre överraskningar i en liksom =)


...åååå jaaaaa jag jämför barn med kinderägg just nu :P

Dom bruka säga att när man får egna barn så får man känna på hur man själv va när man va liten, ja då vill jag påstå att mamma och pappa ha haft de dom gjort då jag nu och då vill strypa herr Leo. Asså jag är tjurig men faaaaaaan ska veta jag ä inte ens hälften så tjurig som min son är.
Att sitta en och samma dag säga 500000 gånger NEJ DU FÅR INTE så ger han sig inte, än hur jag lägger upp det, muta, hota, snällt, argt, tufft de kvitta liksom för han lyssna inte. Utan vill han något så vill han verkligen de och de finns inget som kan få han att tänka annorlunda.


Nu är han inne i en Minecraft period och då vi bara ha en dator får vi samsas om den, vilket blir på morgonen så sitter jag med datorn och skriver blogg, spela Dakota (facebook spel) och allmänt gör småsaker som måste göras. Då får han efter lunch sitta vid datorn så gör jag andra saker som dammsuga, diska, tvätta och allt sådant. Men den där perioden från frukost till efter lunch är han mer än billig!!!!

"Mamma, mamma minecraft, mamma, mamma jag spela, mamma, mamma, maaaaaaaaammaaaaaa, mincraft nu, mamma jag spela nuuuuuu" å lyssnar då inte mamma så skjuter vi henne med nerf guns eller drar hon i armen, eller slicka hon i ansiktet, eller så går vi in i köket och gör något vi absolut inte får för då bara måste hon reagera och lyfta sitt arsle så hinner man kuta till data stolen och ta hennes plats "skitunge" =)

Å när jag då tillåter att ja men ok, du få spela nu jag tänker ändå diska....ge han två  minuter så kommer han gnällandes att något inte funka så jag få gå mellan diskbänken och datorn 100 gånger på 30 minuter bara för han egentligen inte vill spela han vill att mamma eller pappa ska spela så han kan bara glida med på ett banan skal eller ännu hellre elda upp dom byggnade man gjort eller varför inte spränga upp den med NÅGRA TON TNT!!! 😈


Känner hur man sliter i sitt hår, man känner hur hjärncellerna rinner bort, hur humöret går såååå upp och ned det är en jävla berg å dalbana, så när man sedan går för att de man verkligen höll på med står man helt stilla i ett rum och frågar sig själv.... " vad faan vare jag gjorde nu" .... =)

Men så på kvällen, när vi sätter oss i sängen å ser tecknad film innan han somnar så är det oftast jag som är mer inne i filmen. Jag bara älska Walt Disney filmerna även Pixar  å nu ha jag börjat få upp ögonen för andra tecknade filmer med. Igår vart de Trolls, de slutar med att jag sjunger varje sång och han sitter å hychar mig....

mamma, tyst...hör inget....tyst =)


Men mamma vill sjunga, kan inte rå för du inte hör riktig skönsång när mamma sjunger utan mer en kråka som kraxar :P
Älskar dig min lilla plutt.....


onsdag 27 september 2017

När pengarna rullar in....

...rullar förståndet ut eller hur är det man säger?? 


Nä men de är underbart att se pengar kommer in och man hinner faktiskt se dom i två minuter sedan är dom borta för alla räkningar som ska betalas, jag hann känna mig rik där i några minuter. Så är det för nästan alla där ute i världen, man längtar tills lönen kommer då man få känna sig lite rik ett tag i alla fall sedan när man betalat de som ska betalas så är man fattigare än en kyrkråtta och man längtar till nästa lön bara för att samma sak ska hända igen....


Inte alla ha de så, många ha faktiskt pengar hela månaden men så se inte läget ut för mig då man lever på socialbidrag som inte höjt på fruktansvärt många år men maten höjs, utgifterna höjs men man ska ändå leva på samma bidrag. Vet inte hur dom riktigt ha tänkt där....å ta det inte fel för jag är glad sociala finns annars hade man inte haft några pengar alls. Men den skrattretande summan man får är som att sparka på nån som redan ligger....vi lär oss tidigt att de är inte rätt att mobba, men detta är mobbning på vuxen nivå. 

Nu ha jag juh många jag betalas tillbaks till för lån då det vart problem med pengarna från sociala så dom närmaste månaderna tills allt är betalt ska man leva på 700kr i månaden, de ska alltså gå till mat, blöjjor, toapapper och alla andra hygien artiklar. Hur de ska va möjligt de vet jag inte men har inget val, så är det å de få jag leva med. 

Å då ska vi inte prata om kläder, jag ser alltid till att Leo ha kläder han behöver så han inte ska behöva näcka. Men än hur man gör så kostar barn kläder å dom behöver inte bara en sak utan de är overaller, täckbyxor, jackor, mössor, kläder, skor, regnkläder, stövlar och ja allt. De blir dyyyyrt än om jag köper de på loppis och på facebook så är varje hundring en utgift....


Så när man prioritera sin son före sig själv så kommer den dagen man märker att även jag behöver saker, nu ha de kommit så långt å tyvärr i värsta möjliga tänkbara tid också...före jul!!!! Jag ha inte mycket kläder all, inga regnkläder, inga stövlar, inga vinterskor, saknar mycke i vanliga kläder också ja bara suckar bara jag tänker på de.....
Men jag har en sån underbar pojkvän som gav mig kläder i födelsedagspresent (jag fick välja vad jag behövde mest) plus att han nu betalade denna höst jacka till mig då min gick sönder för ett år sedan....


Det är mer än guld värd, jag ha som ingen jacka alls så de är något KALLT när man ska gå med sonen till dagis än om de bara är nån minut bort. Då jag inte heller är en sån som ber om pengar, ber om hjälp, ber om något så att ta emot denna gåva sitter långt inne. Vill bara ge tillbaks pengarna och säga NEJ, jag behöver dom inte men tack ändå. Men nu försöker jag svälja min stolthet och ta emot hjälp för jag vet jag verkligen behöver det och jag klara det inte ensam....

Det tar emot....jag vet att han vill hjälpa, jag vet att han vill vara snäll men min hjärna säger då att jag utnyttjar honom. De är som att få något av en vän och dom vill liksom inte ha den saken utan dom tänkte snöra den men då får man den. De hjälper inte....känns som man utnyttjar deras vänskap på något sätt. Ja måste lära mig att kunna ta hjälp av folk, att be om hjälp, att visa sig svag...eller ja de är ingen svaghet men min hjärna säger det är en svaghet att behöva någon annan och inte kunna stå på sina egna två ben.....

Men jag försöker.....


...du är underbar gubben min.....

tisdag 26 september 2017

Psykolog tid....


Igår hade jag psykolog tid, efter en sån timmes prat kan jag lova hela jag är död på så många sätt. Saker kommer upp som jag inte ens visste stämde, då man känt sig dum, korkad och helt enkelt bara en stor jävla idiot för att jag tänker som jag gör, för jag agerar som jag gör... å sedan få svar att

"du är inte dum, du har de å de å de å därför reagerar du som du gör, det är helt naturligt för nån som har det att reagera som du gör det gör dig inte dum på något sätt bara lite annorlunda och annorlunda är inge fel att va"

De är inte så att detta bara hände mig, bara "poff" från de blå utan många saker kommer från barn domen. Jag gnäller inte å säger min barndom va så jobbig eller så orättvis eller något sådant. Jag haft en jätte bra uppväxt med härlig familj, många vänner och mycket skratt. Ha sluppit alkohol, narkotika, slag, allt....men de finns saker som om man visste de när man va liten kanske man kunde fått hjälp. Kanske man inte behövt känna sig värdelös, otillräcklig, korkad, o allmänbildad, lat, osocial, konstig på så många sätt.....


Jag fick igår diagnosen Autism, ADD, Depression m.fl, de är inte så konstigt jag mår som jag mår. Frågan är mer var börja man nysta för att lösa upp knuten så jag kan hitta mig själv !??!

Känner mig lättad men samtidigt tungt att få en diagnos, de innebär att jag är inte korkad, jag är inte dum men jag ha något som jag måste brottas med förmodligen resten av mitt liv. Kan inte bota det men kan hålla det i chack å på så vis kunna hitta mig igen....

Några av dom sakerna som faktiskt känns skönt att få förklarat är Autism, när jag ser tillbaks till barndomen. Min familj ä social och älska att umgås med andra men jag ha gärna dragit mig tillbaka, jag gärna farit till sommarstugan för att va helt själv ute i ingenmandsland för då må jag som bäst, att få va ensam, de enda jag behöver är att veta man är saknad och älskad av nån så kan jag leva själv. Att träffa andra tar så fruktansvärt av min energi de är inte ens kul, jag kan va död flera dagar efteråt bara för man gick på stan några timmar.

Jag vet min familj ha aldrig förstått mig när de gäller att jag inte vill vad med folk jämt, när jag vart i sommarstugan med nått ex så ha alltid familjemedlemmar kommit med barn. Ja men självklart vill man umgås med familjen när man liks är hemma men inte på så sätt, jag ha alltid haft panik, mått dåligt, viljat bara låsa dörren och inte viljat ha inne nån alls. Men då ha man mer fått en stämpel man är självisk och konstig för alla vill väl vara med familjen ???

Jag älska min familj, än hur stor den är, än hur knäppa dom må va men de är tungt. Jag är borta månader, år, i stöten så när jag kommer hem och de är en miljon nya intryck ta det så mycke på mig jag vill bara gräva ned mig helt. Jag kämpar varje minut för att orka med, jag vill träffas men på mina vilkor när jag orka....

Och där kommer Autismen in igen....mina villkor. En sak med Autism är att jag måste ha ORDNING och reda, klara inte av förändringar, jag måste ha de på mitt sätt annars mår jag absolut inge bra. Där small det riktigt den dagen min mamma sa att mitt brors barn kommer ta över huset där jag är uppfödd och uppväxt för dom kommer bo i sommarstugan hädan efter. Jag visste de innerst inne men aldrig tagit in de från de va klart....alla andra tog de jätte bra men jag small rakt in i en bergvägg och grät flera månader. Inte för att man förlora huset på så vis då jag vet att jag kan alltid komma å hälsa på hos Marianne och Mattias plus småttingarna utan för min säkerhet försvann, vart som att dra bort mattan under mina fötter. Jag förvänta mig inte att nån ska förstå alls....


Mitt hus i Nysele där jag är uppfödd och uppväxt ha vart min säkerhet, än hur jävligt de går i mitt liv kan jag alltid komma hem, till mitt rum till min säkerhet. Nu försvann den, min snuttefilt försvann helt.
I sommarstugan är det svårt att va också, inte för jag inte gilla att umgås med min mamma och pappa utan för att jag ha ingenstans jag kan gå för att bara va för mig själv och andas utan jag är i mitten av alla. Det är nog ingen som ser hur jag mår när jag är där men jag ha blåningar på mitt ben, sår vid magen för jag sitter å nyper mig själv för att inte gråta, för att inte bryta ihop, för att inte visa hur jag faktiskt mår. Det är så tufft att sakna sin familj så mycket att när man sedan ses känns de som att köra in i en bergvägg i 300 knyck, dom vet inget om mitt liv, dom vet inte hur jag mår, dom vet inte va jag kämpar med varje dag för att håller mig flytandes och för att dom inte ska mista sin dotter, sin syster, sin faster. Å de är verkligen inge skitsnack eller sympati sökning.....detta är hur jag mår, antingen få man acceptera mig med alla mina brister eller kapa bandet med mig helt!

När jag nu försökt att komma hem ha jag hört för mig om nån ha en sommarstuga jag kan bo i, eller en husvagn eller dyligt än fast mamma och pappa tycker jag kan bo inne med dom......ni måste förstå mig, ni måste förstå varför. De är inte för jag ska va jobbig det är för att jag ska må bra.....
Å samtidigt så ska man våga fråga, jag är inte den som ber om hjälp, jag är inte den som frågar, jag är inte den som ....som.....jag vill inte va till besvär!


söndag 24 september 2017

Välja höst jacka/tröja/hoodie...

Hösten är verkligen här och alla dess underbara färger med dom å självklart också kylan, jag trivs med kylan nu mår jag som bäst men självfallet i våras gick både min höstjacka och vinterskor sönder. Å jaaaaa jag säger höst jacka å inte tröja, jag är så pass varm blodig jag vill bara ha en typ av hoodie som jacka annars dör jag av värmen.
Står då inför några olika beslut, först den få inte va för dyr, sedan är de olika längder, tjock het, helt svart eller med ett märke.....så nu ha jag ingen aning om vad man ska välja.... 



Denna hade jag hade jag som gick sönder, härlig, svart, går ned över rumpan så jag behöver inte frysa om den å bra pris. Men då är frågan vill man ha den igen eller vill man testa något annat ??


En typ av annan hoodie med sned dragkedja och breeeeeed mudd både på armarna och mage, lång så den går ned över rumpan men dock lite dyrare. Frågan är då kommer jag bli nuts på att dragkedjan är sned och muddarna är stora, något man inte är van och frågan är om jag skulle gilla det !?!?! 


Lite vidare modell av hoodie, den är längre bak än fram så går ned över rumpan, hög i halsen så den ger skydd mot kyla. Priset mitt i mellan men dock kommer min fråga...jag vill gärna ha den lite längre fram också för den måste täcka min mage då jag ha en häng mage och inte en ölkagge så kommer den täcka ?!?!


Riktigt snygg hoodie och då också lite dyrare, problemet här vart att de är inge skydd för halsen och skulle den täcka magen ?!?! hmmm....

Den här är också riktigt snygg, lång bak så den täcker rumpan och den täcker magen, snygg motiv dock inge skydd för halsen och så är jag lite fundersam över materialet då alla andra är bomull och polyester blandat så man få mer stretch medans denna är ren bomull.....kanske bli för styv ?!?!

Stora problem man har jämför med barnen i Afrika som svälter men folk som vet att jag köper typ nästan aldrig kläder för jag HAAAAAATA att kläd shoppa så är detta som att gå över ett minfält men jag MÅSTE ha en jacka snarast så jag inte ska bli förkyld, eller ja mer förkyld än vad jag redan är =)

Kramiz!!

lördag 23 september 2017

Julbaka.....

Suttit och kollat igenom lite bakböcker om vad jag skulle vilja baka nu till jul, man kan väl påstå att allt se så kul ut att baka men att ha tid och råd kommer i vägen så jag ha fått skala ned =)  Var uppe i över 100 recept men tänkte vart fasiken ska jag he de ?!?!? Jag kommer inte rymmas i frysen och mina vänner kommer absolut inte hinna äta upp än om Jonny lovat att käka upp allt speciellt de som innehåller choklad ;) Plus att saaaaatan i gatan va dyrt de skulle va att göra 100 recept än om man gör bara ett halvt recept. Så...nä, jag a nu skalat ned till dessa bakverk...

  • Sirapssnittar
  • Drömmar
  • Barnkakor
  • Mintkyssar
  • Havreflarn med choklad fyllning
  • Brysselkex
  • Kokoshallon
  • Saltlakrits fudge
  • Skumtomte fudge
  • Bountybollar
  • Mjölkchoklad kola med kokos och pekannöt 
  • Kalaskakor med choklad
  • Mjuksega kolagrottor
  • Glaskringlor
  • Biskvier med mjölkchoklad och daim fyllning
..... sen om man kommer hinna göra alla va en annan femma. Men man gör bara de man känner man vill göra och har tid med, oftast lättast att baka när man inte ha Leo men hade i år tänkt han ska få hjälpa mamma med jul stöket (med allt vad det innebär) Så hur kommer kakorna att se ut i år vette tusan =)






de vattnas i munnen kan man juh påstå =) Hittade även några matiga saker som jag kommer göra till jul, ska testa mig på att göra inlagd sill för första gången men också en Jansons frestelse. Sedan blir det gamla klassiker som gravad lax, revbensspjäll, smågrisar och köttbullar...inte underligt de knorrar i magen när man tänker på alla läckerheter.

Lite pyssel ska de också bli, va vore jul om jag inte kan pyssla...frågan är bara vad ?!?!?



En krans jag hade tänkt ha inomhus då den blir gjord av pepparkakor kan de va bra att ha den inne....ska bara sätta den högt så jag inte får bit märken i den =)


En liten typ av julklapp jag fundera till Leo och Adde....va vore jul om man inte få lite godis så man kan va hög på socker å aldrig somna =)

Nä, nu dags att fixa lite här hemma för de ä en som som TJATA om Minecraft så han ska få knycka mammas dator ett tag =)

Kramiz 

fredag 22 september 2017

Ett år sedan sist.....


Idag för exakt ett år sedan va mitt sista blogg inlägg, sedan dess ha jag varken haft tid eller ork att skriva något. Som så många vet ha jag inte mått bra, absolut inte bra. Men de inte allt för många vet är att jag inte mått bra på 2-3 år, jag mått psykiskt och fysiskt dåligt så länge men inte sagt något. Jag ha alltid byggt upp en fasad och lett mot alla som man mött bara för dom inte ska se hur man faktiskt må, jag ha inte viljat visa mig "svag" jag ha inte viljat va den som be om hjälp och stöd utan jag vill kunna klara mig själv. 

Men nu ser det annorlunda ut, efter nästan två år med psykiatri  från två underbara psykologer mår jag faktiskt bättre, lååååångt från återställd men jag må bättre. Dom ha båda fått upp ögonen på mig att man ä inte svag för man ber om hjälp, de är en styrka att be om hjälp. De är en styrka att kunna erkänna man man mår dåligt, man behöver hjälp, man gör fel men de är ok. Att fela är ingen svaghet, bara ställ dig upp borsta av dig och försök igen du är inte mer än mänsklig.

Jag nådde botten, jag tänkte ta mitt liv, jag ville verkligen bara försvinna och aldrig mer vakna. Men de va en som fick mig stanna kvar....min son, mitt hjärta mitt allt!!! 


Har svårt att skriva detta då jag börja gråta direkt man skriver, för jag vet hur nära jag va att göra min son föräldra lös, att göra så han aldrig skulle få träffa sin mamma igen. De smärtar mig att veta jag va så långt nere, att jag mådde så dåligt men de ha också fått min hjärna att vakna upp. Nu kämpar jag både för honom och för mig, han är värd allt man någonsin kan ge honom, han är värd att ha sin mamma vid liv....

Vet jag kommer få folk att reagera om varför man skriver så här.....varför inte ?? Jag skriver vad jag känner, vad jag tycker, vad jag vill och känner nu att jag verkligen inte bry mig vad andra tycker. Varför ska man bara prata om de positiva i livet och faktiskt inte om dom negativa sakerna som också händer. För mig är det så att de positiva som händer i ens liv kanske inte behöver hållas fram i ljuset utan ....prata/skriva om de negativa så man få ur sig det, inte stänga inne, inte hålla inne med allt bara för allt ska se "gullli gull" ut. Jag är den jag är, jag kämpar med mina demoner, mina fobier, min hjärna som aldrig sluta snurra exakt varje dag. Ett sätt för mig är att ventilera mig via skrift, så nu åter igen ta jag upp bloggen för att få skriva av mig. Kommer både va roliga saker men även tyngre saker som plågar mig....vem som läser....ja....den som vill helt enkelt....
Tanken är inte den att en miljon ska läsa, tanken är att min hjärna ska tömmas å jag ska må bättre....


Mina vänner som känt mig sedan många år tillbaks känner inte igen mig idag, skrattar inte allt för ofta, ha ingen energi alls, tänker bäcksvart på allt finns inget ljus. Den där skämtsamma, roliga, lekfulla, perversa Kiwi finns inte helt där längre, jag kommer bara fram dagar jag mår bra på....annars är jag som bortblåst...det är tråkigt, vill hitta mig själv igen!!!



* Ett år ha gått, ojojoj....de ha hänt mycke kan jag lova på ett år. Jag å Pelle ha gått ifrån varandra så vi ha delad vårdnad men Pelle är min bästa vän och min sons far så vi ha kontakt nästan varje dag. Han ha alltid funnits där för mig och hjälpt och stöttat så mycket han kunnat och de ha verkligen vart guld värt, jag ha aldrig kunnat gå genom detta själv.
* De vart en massa bråk med strul med ekonomin i flera månader så jag står på vräknings listan, hoppas att jag inte kommer bli vräkt då det inte ens är mitt fel detta har hänt men de blir jag som drabbas. Om jag skulle bli vräkt vet jag inte vad som händer....våga inte ens tänka på de för jag mår bara sämre av tanken...

* Har under detta år sett vilka ens verkliga vänner är och vilka som bara ljuger å skvallrar om en om saker dom inte ha en aning om utan dom hitta på sin egen jävla fantasi bild som gör att de blir mer skit för mig....
* Spelar fortfarande wow men i en ny guild på en ny server och jag älska folket där, helt underbara människor som få mig skratta...något jag ha svårt att göra idag sedan jag hamnade ned i de svarta hålet...
* Både jag och Pelle ha hittat en ny så lite glädje i de svarta är det faktiskt, Pelle hittat sin Thess som finns här i övik men självfallet gatt jag hitta nån som bor 38 mil från mig...mena varför göra lätt för sig själv när man kan göra det svårt ?!?!  =) Min Jonny, må bo långt borta å sakna han som gnu men älska han lika mycke för de och är så glad jag kan va HELT öppen med honom om allt....du ä guld värd gubben min!! <3
* Leo prata mycke bättre och jag se för varje vecka hur han växer som person, gud min lilla lill skrutt börja bli en stor skrutt =)

Så, de va lite om vad som händer i mitt liv.....känns redan med tomt i skallen, skön känsla att den där myggan där inne sluta surra för han ä jävligt enerverande och suger min ork. Fundera på att vräka han då han aldrig betalar hyra men han sitter som fast, dock så liiiiiite lite i taget får jag ut bit för bit av han så snart är det bara skelett delar kvar där inne =)


Kram på er alla som orka läsa =)