När jag ha fastnat för någe som jag tycker är bra är det nästan omöjligt att få mig att gilla något inom samma kategori, jag jämför liksom allt de nya med det gamla. Vist ha den nya de och de men den gamla vet du den hade såååå mycke mer av de å de å de å de.....
Till saken hör att förändringar för mig är SVÅRA att klara av, jag kör gärna på de gamla vanliga då jag mår bra av det. Jag vill ha ordning, reda, allt ska va på sin plats, vara som det alltid vart å när de bryts....mja....då må jag inte bra. Så man kan säga från och med att Leo föddes ha saker förändrats, i en sjuhettevettes takt. Säger inte att allt ä sämre utan självfallet finns det bättre och sämre saker som med allt här i livet. Men jag ha två ljus strålar i mitt liv som verkligen håller mig flytande, min underbara pojkvän som alltid gör allt han kan för mig och så min son som får mig gråhårig =)
Ta World Of Warcraft, jag ha testat så många spel efter det men det finns inget som kan mäta sig i mina ögon. Än vad jag testa så är något fel, de ha inte de......dom gör inte så...dom ha inte de. Så jag ha en känsla jag kommer aldrig hitta ett spel som WoW.
Tråkigt är dock att så många ha slutat spela, vi spelar än men inte ens hälften så mycke som man en gång i tiden gjorde. Man ha inte tid plus att man känner för att göra annat. Hade nån sagt det till mig för typ 7 år sedan skulle jag sagt inte en suck i hellvettet att jag kommer sluta spela =)
Efter 10 år i spelet sitter man å hoppas på nästa expansion, kanske dom kan hitta på någe nytt....ska bli kul att se =D
Men nu drar jag inte alla spel över samma gräns, kan spela Sims, fråge spel, Kindom Hearts utan att tänka på wow. Känner inte att dom är liksom inte inom samma kategori på så sätt =)
Ghost Adventures - så underbar att se på än fast Nick inte längre är med. Sitter hela tiden och väntar på nya episoder så man få se lite och hoppa rakt upp i luften. Sett många andra typer av "fånga spöken serier" men ingen är bra.......dom sakna.....de där lilla extra som Zak och Aaron har. Dessa ha jag också nu sett flera år och ha svårt att byta till någe annan...
CSI - sett sedan dom börja och hitta ingen serie som slår dom....många är bra men INTE så bra som dessa.....
Samma sak är det gällande mat, ska jag beställa pizza är det oftast två stycken jag väljer med. Vill inte byta, eller just cola jag dricker för inget annat är någorlunda lika gött, viss typ av godis, kött....ja allt.
Som saker, ha jag ställt saker där ska dom stå där för där hör dom hemma. Jag har en stig jag följer och fara ut från den är svårt...HÖÖÖÖGA murar. Men tala man om för mig att den och den dagen ska du svänga vänster för att göra de så kan de gå bra. Men säger man IDAG ska du svänga vänster tvär stanna jag å säger aldrig! över min döda kropp!!
Ni kan tänka er om man följer den vägen och så få man barn.....de kom en taom bomb och sprängde bort vägen så det vart en stor jävla krater. Jag ha nu fyllt igen hålet men de finns på vägen små hål man hamna i lite nu å då och vissa är djupare än andra.
Försöker köra sick sack så man inte ramlar i men ibland äre svårt.....
Som när mina föräldrar flyttade ifrån huset där jag levt hela mitt liv och bosatte sig i sommarstugan kom nästa atom bomb. Det är inte så konstigt hela min familj där uppe inte känner någe. Dom bor där, dom har sina hus, sommarstugor....dom ha en helt annan verklighet än vad jag har här. Jag förlorade en grund jag alltid haft i bakskallen. Än hur käpprätt det går för mig kan jag alltid komma hem ett tag och få fötterna på jorden igen men nu är det inte längre så.
En av som saker min psykolog tryckte på, något jag måste jobba med han om för ......de va som att dra undan mattan från mina fötter å jag ha inte tagit mig helt upp än. Alla reagera olika på när olika saker händer i ens liv, vissa kanske inte reagerar alls på att hemmet man bott i försvinner på så vis men kanske reagera på att en råtta går över vägen.
Tyckte det jag bruka inte va känslig, bruka inte va ...bruka inte va mycke. Men med barnafödsel, föräldrahem som inte finns kvar, brytning med mitt ex efter 12 år å mycke skit där i så vart det FÖR mycket för min hjärna att klara så den gick på reserv tills den en dag inte orka. För en som behöver ha en väg att följa, en säkerhet, en rutin vart allt raserat på 1 år...inte 10 år...inte 50 år....nä allt inom 1 år.
Så det är inte konstigt jag må som jag må, men jag ska bli bättre!!
De ska bli bättre, bakom varje mörk moln finns solsken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar