Nä men de är underbart att se pengar kommer in och man hinner faktiskt se dom i två minuter sedan är dom borta för alla räkningar som ska betalas, jag hann känna mig rik där i några minuter. Så är det för nästan alla där ute i världen, man längtar tills lönen kommer då man få känna sig lite rik ett tag i alla fall sedan när man betalat de som ska betalas så är man fattigare än en kyrkråtta och man längtar till nästa lön bara för att samma sak ska hända igen....
Inte alla ha de så, många ha faktiskt pengar hela månaden men så se inte läget ut för mig då man lever på socialbidrag som inte höjt på fruktansvärt många år men maten höjs, utgifterna höjs men man ska ändå leva på samma bidrag. Vet inte hur dom riktigt ha tänkt där....å ta det inte fel för jag är glad sociala finns annars hade man inte haft några pengar alls. Men den skrattretande summan man får är som att sparka på nån som redan ligger....vi lär oss tidigt att de är inte rätt att mobba, men detta är mobbning på vuxen nivå.
Nu ha jag juh många jag betalas tillbaks till för lån då det vart problem med pengarna från sociala så dom närmaste månaderna tills allt är betalt ska man leva på 700kr i månaden, de ska alltså gå till mat, blöjjor, toapapper och alla andra hygien artiklar. Hur de ska va möjligt de vet jag inte men har inget val, så är det å de få jag leva med.
Å då ska vi inte prata om kläder, jag ser alltid till att Leo ha kläder han behöver så han inte ska behöva näcka. Men än hur man gör så kostar barn kläder å dom behöver inte bara en sak utan de är overaller, täckbyxor, jackor, mössor, kläder, skor, regnkläder, stövlar och ja allt. De blir dyyyyrt än om jag köper de på loppis och på facebook så är varje hundring en utgift....
Så när man prioritera sin son före sig själv så kommer den dagen man märker att även jag behöver saker, nu ha de kommit så långt å tyvärr i värsta möjliga tänkbara tid också...före jul!!!! Jag ha inte mycket kläder all, inga regnkläder, inga stövlar, inga vinterskor, saknar mycke i vanliga kläder också ja bara suckar bara jag tänker på de.....
Men jag har en sån underbar pojkvän som gav mig kläder i födelsedagspresent (jag fick välja vad jag behövde mest) plus att han nu betalade denna höst jacka till mig då min gick sönder för ett år sedan....
Det är mer än guld värd, jag ha som ingen jacka alls så de är något KALLT när man ska gå med sonen till dagis än om de bara är nån minut bort. Då jag inte heller är en sån som ber om pengar, ber om hjälp, ber om något så att ta emot denna gåva sitter långt inne. Vill bara ge tillbaks pengarna och säga NEJ, jag behöver dom inte men tack ändå. Men nu försöker jag svälja min stolthet och ta emot hjälp för jag vet jag verkligen behöver det och jag klara det inte ensam....
Det tar emot....jag vet att han vill hjälpa, jag vet att han vill vara snäll men min hjärna säger då att jag utnyttjar honom. De är som att få något av en vän och dom vill liksom inte ha den saken utan dom tänkte snöra den men då får man den. De hjälper inte....känns som man utnyttjar deras vänskap på något sätt. Ja måste lära mig att kunna ta hjälp av folk, att be om hjälp, att visa sig svag...eller ja de är ingen svaghet men min hjärna säger det är en svaghet att behöva någon annan och inte kunna stå på sina egna två ben.....
Men jag försöker.....
...du är underbar gubben min.....
Finns bara där för den jag älskar å vill ska må bra på alla sätt och vis hjärtat❤
SvaraRadera