Jag ha alltid satt alla andra i förstahand då jag känner mig självisk så fort man gör något för sig själv.
Varför undrar du då??
Jo men om du hör en sak tillräckligt många gånger i ditt liv så börja man tro på det. Så när man hört så ofta att man är självisk, man vill bara va i centrum man är egotrippad på alla de sätt så börja man tillslut tro på det
Jag gått nästan tre år på psyk å jag kan säga dig det är inte från dom senaste månaderna jag ha börjat förstå å ta åt mig att kanske jag måste sätta mig i första hand....vem ska annars göra det ??
Ingen gör det åt dig, man är inte självisk för man gör det nu och då. Mena jag haft sån ångest varje gång man slösa en krona på sig själv som att köpa kläder, inte för man är stor utanför att minsta lilla klädesplagg man ska köpa känner man sig självisk för man slösar pengar på sig själv. Nu ha jag inget val då jag praktiskt taget inte har några kläder...å de är inge påhitt....jag ha som inget, ha jag kanske 30 klädesplagg allt som allt. Hur många kan säga detsamma om du räkna in allt från jackor, skor, trosor, sockar...ALLT???
Varje gång man gör något för sig själv än vad det är så känner man sig självisk, varför ska jag lägga tid på mig när jag kan lägga all den tiden på alla andra ? Varför göra saker som faktiskt gör mig glad och får mig att må bättre när varje gång man gjort det känner man en ångest för man gjort just det.
Eller som varje gång man säger nej, jag vill inte å man känner sig självisk att man säger nej.Varför inte bara säga ja...le genom det hela än hur jävla jobbigt, tråkigt eller ont de gör bara för att va en bra vän. Man känner sig självisk å egocentrisk bara för att man sätter ned foten å säger nej för jag vill inte, varför inte lyssna på den inre rösten som säger STOPP, du ha för ont du kan inte....du orka inte säg nej, du vill inte för du tycker det inte är kul. Varför bara bita ihop å låtsas som att YAAAAY va kul, kunde inte vart bättre när man inne i bakhuvudet bara skriker SNÄLLA SLUTA!!!! För man är för dum/snäll för att sätta sig själv först....
Som att be om hjälp om saker, allt från att köra en nånstans eller ha hjälp att hämta något eller bära upp saker från källaren. Man känner sig så jävla ond, så fruktansvärt egotrippad att man fråga om hjälp å inte gör det själv...man känner sig svag som inte klarar av allt själv. Bara för jag ha de i skallen...DU SKA KLARA DIG SJÄLV!!! man ä inte svag bara för man ber om hjälp, alla behöver hjälp men varför går de inte in i skallen. Mena folk ber mig om hjälp å jag se inte det som en svaghet hos dom eller som att dom skulle va jobbiga för det....eller egotrippade...nä....
Det är så enkelt att se de negativa hos en själv, de där med att de också finns något positivt i de hela de finns inte i skallen alls.
Vist tusan ta de mot, vissa gånger så må man SKIT för man frågar men jag vet jag måste å de är ingen skam att fråga men ursh va lång inne de sitter =(
Men då jag börjat må lite bättre, ha faktiskt fått må....två..tre månader nu bra så går saker lättare å lättare. Jag börja förstå saker på ett helt annat sätt, jag börjat skita i vad folk säger å lyssna på va min psyk säger....börja tänka som dom tänker och då går bättre.
Sakta men säkert börja jag sätta mig själv mer i centrum, fråga om hjälp inte bara för mig men för min son för jag märker att när han mår bra....när jag se han glad, blir jag glad...det är en energikälla för mig och då mår jag bra. Min son är verkligen allt för mig, han är min sol...
Vad folk behöver förstå om mig är att bara för jag säger nej innebär de inte att jag inte vill, bara att jag orkar inte. Min energi är inte stor utan den bränns ut väldigt fort, för att ladda det måste jag få va själv helst i min lägenhet där jag känner säkerhet.
Bara för att jag är inne mycket betyder det inte att jag aldrig är ute, men då jag inte tål solen, inte pollen, björk, värmen och inte heller kan lämna min lägenhet själv innebär det jag är ofta inne i min säkra borg där jag får läka.
Men gå inte heller å tro att jag men du måste sätta krav, du måste utmana dig själv. Ha ni aldrig haft det som jag har det nu ha ni ingen aning om va jag snacka om för jag utmanar mig själv VARJE DAG och det tar sån jävulsk energi det är som att kuta maraton efter maraton om å om igen men det är inget som syns på nån som är frisk. Att bara gå ut på balkongen tar energi, att släppa ut sonen i parken och titta till honom från balkongen ta energi, varje gång jag gå ned till förrådet tar energi, varje gång man går till dagis och hämta eller lämna ta energi, varje gång man prata i mobilen eller chatta ta energi, varje gång man ska fråga någon om hjälp ta energi, varenda gång jag gör något FÖR MIG SJÄLV tar det energi, varje gång man umgås med vänner, släkt familj bara nån timme tar sån fruktansvärt energi. Det betyder inte att jag inte vill, inte gilla det....det betyder bara jag är en trasig person som behöver laddas mer ofta. En vanlig person ha lika dant MEN erat batteri laddas direkt utan minsta vila medans vårat är ett gammalt batteri som dras ur fort och tar längre tid att ladda.
Jag är så tacksam för mina vänner som faktiskt förstår och accepterar hur jag är, konstigt är bara bara att de vänner/bekanta/släkt som känt en längst inte kan acceptera att så här är jag. Det är inget påhitt de är ingen lögn, de handla inte om att stå i centrum de handla inte om att jag är egoistiskt. Men de säger något om er....som känt mig så länge å fortfarande kan slänga sån skit i mitt ansikte.....visar bara hur fruktansvärt lite ni verkligen känt mig.
Nä, jag börja mer och mer skala bort fler personer ur mitt liv...än om jag känt dig hela mitt liv så kan du inte anstränga dig lite för att förstå mig och faktiskt lyssna så behöver jag inte ha dig i mitt liv hellre. Jag dömer ALDRIG NÅGON...men de är konstigt så många dom dömer mig hur fort som helst....
Jag ha så många läkare och psykologer som står till mitt förfogande för att försöka hjälpa mig så gott det går, det är inte bara hjärnan som bråkar förstår ni. Har fått höra nu att några börja fundera varför jag gått upp i vikt å tycker jag ska sluta med godis å snabbmat å sånt. Även där visar det på den bristande okunnigheten hos er själva och hur mycket ni verkligen inte känner mig....
Hade för ett tag sen här en som sa att jag slösade pengar på godis istället för hyran?? Kan säga de tog något fruktansvärt.... ska satan inte döma mig innan du ens känner mig. Den personen åkte ut ur mitt liv å kommer aldrig mera igen...
Vist, jag har gjort en gastic bypass....ja.......men alla människor är inte lika, kroppen reagerar olika på den operationen beroende på vem man är helt enkelt. Av alla dom som va i min grupp....är två döda, en ligger i respirator och alla andra utom 1 ha de gått käpprätt åt hellvette för. Kan läkarna ge svar, nä....man får bara att kroppen är olika. Därav undergår jag en massa undersökningar för att se vad som är fel, men kom inte å tro...att det är för jag inte sköter mig. Jag äter precis som dietisten säger, äter nästan aldrig godis, inga kakor, ingen glass, ingen dricka, ingen chips, röker inte, snusar inte, dricker inte sprit, knarkar inte, tar inga tunga mediciner och rör mig brutalt mer nu än förut men ändå går man upp. Små portioner, äter efter klockan...inge småätande, dricker mycket vätska....i can keep on going....listan blir lång på saker jag gör HELT RÄTT men går ändå upp ?
Så innan, ni nu dömer å sprider rykten om mig å skit tänk på att förr eller senare så hör jag precis va ni sagt å de gäller lika vän inom vänner/familj som släkt. Jag vet precis vem som sagt vem ska ni veta, konstigt är ni kan faan sprida skit men att prata med mig personligen de våga ni inte?!?!
Nä, jag börja blocka er ur mitt liv. Ha ni inget snällt att säga om nån behöver ni inte öppna käften alls! Sluta skvallra om andra å ta hand om er egna patetiska liv istället, har du så tråkigt i livet ja men kanske gör något åt de då...för de gör då jag!
Jag säger bara tack för er som faktiskt stå mig nära å lyssnar på mig, ni är guld värd....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar